Jay Smith - Like a prayer (Madonna) |Idol 2010| [HELA]

Jag har slutat röka.

Nu är det 5 dagar sen jag tog mitt sista bloss. Hur det känns? För det mesta känns det väldigt bra. Några saker som har förbättrats:

- Jag har inte slem i halsen på morgonen
-Jag får inte andnöd av att gå 100 meter
-Jag känner dofter otroligt mycket bättre
-Jag känner mig fräschare

Detta är ju fyra väldigt bra saker. Men sen finns det även saker som är jobbiga med att sluta röka och dom är desto fler:

-Jag blir akut röksugen på kvällarna.
-Jag kan stirra ut på vår balkong och se några blöta fimpar och på allvar fundera om jag kanske skulle röka upp några st.
-Jag såg en halvrökt cigarett på gatan i stan igår. Det var jävligt nära att jag plockade upp den.
-Jag äter godis- mängder av godis.
-Jag har en väldans massa shoppingsug, min abstinens av cigaretter blir ett annat begär.
-När jag la mig iförrgårkväll så funderade jag på om det inte var värt att få KOL. Det är ju så gott att röka! (Min farfar har KOL så jag försöker verkligen inte göra mig dumrolig, utan jag tänkte allvarligt på det!)


Ja, ni ser. Är jag helt kockobello eller finns det någon mer föredetta rökare som har tänkt dessa konstiga tankar?? Jag vill ju inte ha KOL och jag brukar inte ta vara på andras rester (den halvrökta ciggen på stan, som jag va sugen på.)Är det nåt slags smartmedel i cigaretter? För jag menar... jag har inte alla hästar i stallet nu när jag slutat röka.

I söndags skulle vi(Jag, oliver och Lukas) ta tåget 17.31 från Mellerud. När vi kommer till station, 17.15 ser jag på tågtabellen av tåget är försenat. 17.50 kommer det. Jag suckar högt och beklagar mig för kioskägaren.
Kollar på tavlan igen: 18.00. Två sekunder senare ropas det ut att det varit en brand i nån elstolpe så tågtrafiken står stilla.
Där stod jag, utan barnvagn, två trotsiga små killar, massa irriterade resenärer, pissregn utanför.
Jag tog iallafall med mig packning och barn ut så att de fick springa av sig, och det gjorde de med måtta. Jag hackade tänder och såg ut som en dränkt katt när jag bestämde att vi skulle gå in i väntsalen.
Där satt de irriterade människorna och försökte lyssna på vad Sjs högtalare ropar ut, vilken tid ersättningsbussarna kommer. Vilk hen tid kom bussarna? Ja, just det ja, det var ingen som hörde det eftersom min minsta odåga brister ut i (hög) skönsång: "PROLSSON HADE EN BONNAGÅRD, IAAHIAAAHLEEJ OCH PÅ DEN GÅRDEN BODDE EN... BAAAAAAAAAAAAAAAJSKISS IAAAHLIAAHLEJ"

De redan irriterade människorna blev ännu mer irriterade. Jag skrattade så jag höll på att kissa ner mig. Men... vi gick ut i ösregnet och de fick springa av sig sin energi lite. Efter en kvart frös jag så jag höll på att börja lipa. In i väntsalen igen. Gav barnen frukt. De var tysta i... 2 minuter. Sen började Oliver fnissa, då började Lukas löjla sig. "KISS; BAAAAAAAAAAAAAAJS, ROOOOOOMPA, IIIIIIIIIIIIIIH AAAAAAAAH NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ" Tanten som satt bredvid log lite... de andra suckade och stirrade på mig. Jag skrattade så jag VERKLIGEN höll på att kissa ner mig.

Sen gick Lukas fram till en av surpupporna och sjöng "SOOOMMAR, SOMMAR OCH SOL HAVET, VINDEN OCH DOFT AV KAPPISOL" Surpuppan blängde på mig, log falskt mot Lukas. Lukas tog inte åt sig utan fortsatte sin skönsång och dansade lite. Oliver tokskratta. Jag tokskratta. Sen blev Lukas tyst, hela väntsalen blev tyst. Då släpper Lukas världens brakare! Ja, då log de flesta i väntsalen. Oliver skrattade så han kissade lite i kallingarna och jag skrattade så jag fick kramp i magen. De andra bara log.

Vi kom aldrig med något tåg eller ersättningsbuss, Robin den snälle, skjutsade oss till Trollhättan. Tur att man har så snälla vänner =) Behöver jag säja att Lukas slockna så fort han satte sig i bilbarnstolen?
Jag somnade rätt skönt när jag kom hem kan jag lova.

Dem finaste jag vet

Lukas är lite mer linslus än Oliver =)

Oh Laura - Release Me (new video)

Nere

Känner mej nere. Har alldeles för mycket att tänka på. Det går inte bra i skolan och där har vi nog den främsta anledningen till ångesten. Prestationsångest.

När Ångest kommer på besök...

Vad är egentligen ångest? Jag vet bara hur det känns. Det känns som att någon har hoppat in i min kropp och trycker på varenda inälva jag har. Det är som ett enormt tryck, huvudet hänger inte med vad som händer.
Men HEJ, Ångest. Du får mig att känna att jag lever. Och jag mår så bra när du försvinner ur mitt liv.