Nåt är det iallafall. Det känns jobbigt just nu. Missnöjd med allt känns det som. Bitter. Usch, jag vill inte vara bitter. Jag tycker så sjukt synd om mej själv- fast jag avskyr självömkan. Alltså självömkan i den mån att man kan göra något åt det. Och jag kan göra saker åt vissa av sakerna det är synd om mej för.
*Jag är fet. Det är mitt eget fel.
*Jag är blek som ett lakan. Det är också mitt eget fel.
Saker som är svåra att göra nåt åt men, det går:
*Jag är fattig. Jag kan skaffa jobb men, det är svårt.
*Sluta dricka coca cola.
*Sluta äta godis.
*Sluta röka.
Men, det ska väl gå om viljan finns? Och den finns. Men, vart är motivationen kan man undra?
Saker som är omöjliga att göra nåt åt:
*Vrida tillbaka tiden. Ändra på det som blev fel.
*Få vara 18 år igen. Bara för en vecka.
*Sluta tycka så jävla synd om mej själv.
För det är verkligen inte synd om mej. Jag ska inte gnälla och borde ha en käftsmäll som gör det. Jag har världens bästa kille. Jag har världens snällaste, sötaste och underbaraste barn. Och när jag tittar på dom så försvinner all depression ur mig. Men, nu sitter jag här helt ensam. Gubben sover och barnen lika så. Det är sådana här stunder som ångesten och tankarna smyger sig på. Men, värst är det på natten. Kan inte sova. Ögonen är stora som tefat och jag stirrar bara upp i taket. Och tänker. Och vrider på tankarna. Mår dåligt av vridna tankar. Tycker synd om mej själv. Blir förbannad på mig själv att jag är så jävla patetisk. Börja träna människa så blir du smalare! Jag känner mej schizo. Två röster i mitt huvud som vilt diskuterar mitt beteende. nu ska jag ta tag i det här på riktigt. Trött på att vara blek och fet. Trött på att vara fattig. Trött på att aldrig ha råd att köpa några fina kläder till mej själv. Men, framförallt trött på att tycka synd om mej själv...
Undrar jag om det kan vara en tidig höstdepp?
På bilden: Jag när jag är i 9 månaden med Lukas.
Inlägg
2 kommentarer:
Fin bilden var :-)
Jag förstår precis hur du känner Emma. Jag var nyss där också.
Men jag har börjat träna å gått ner i vikt =) Så ta dig i kragen å ryck upp dig.
Men sen kan man inte alltid vara glad heller, inte i detta väder som vi har nu iaf.
Hoppas det blir bättre snart..
emma, du är inte fet någonstans! du är skit fin, och vet du? jag är evigt tacksam, att du är den du är idag. jag vet att detta låter otroligt fjantigt, men jag är stolt för att du har ryckt upp dig som du har gjort, efter allt du har gått igenom. jag kommer ihåg den gången du skulle åka till junibacken, när du klappa mig på kinden och log mot mig. jag kommer ihåg, när du kom till strömstad. vilken underbar känsla det var, att dra in din lukt i näsborrarna. jag blev ledsen, jag satt och grät när mamma och pappa skällde på dig dagen efter du hade kommit hem stenfull efter en fest. jag var rädd för att jag skulle bli jämför med dig när jag blev i din ålder. och det är just det jag blir, det är hemskt. men samtidigt så vet jag, att bli jämförd med dig. är som att bli jämförd med världens vackraste prinsessa. jag är glad att jag har dig emma, glöm aldrig det. älskar dig! / lillasyster karolina.
Skicka en kommentar