Om mig

Mitt foto
Trollhättan, Västra Götaland, Sweden
Är en 23årig tjej från Mellerud som flyttade till Trollhättan för ca 4 och ett halvt år sen. Har två barn, Oliver född 06 och Lukas född 08.

måndag 22 september 2008

Ska vi prata om älgen?

Sådär, tänkte om ni ville ha lite detaljer om vårt möte med älgen.

Ja, gårdagen var verkligen helt underbar. Fint väder, varmt som en sommardag nästan. Vi började med att gå till lekparken med medpackat fika. Jyrki, Jimmy, jag och ungarna. Var på lekparken i ca 1 ½ timma tills vi gick hem. Jyrki och Jimmy skulle kolla på fotboll och jag gick och lämnade Lukas hos Paula eftersom vi skulle åka till Halleberg (lite svårt med barnvagn, då det är väldigt klippigt och stenigt) Jo, och efter matchen så satte vi oss i bilen och körde mot halleberg.

Väl framme så gick vi in på en av skogsstigarna, det första jag får se är en groda!! så jag hoppade och skrek en stund å under den tiden kom Jimmy på att det var fel stig. Och jag tackade gud.
Så redan här var jag skakis. Ja, iallafall så gick vi in på rätt stig. Oliver var överlycklig och sprang och skuttade (och ramlade)När vi nästan var framme vid slutet, ja alltså till utsiktsplatsen, så möter vi ett gäng där den första mannen gick med en stoor gren. De förklarade att det var en älg längre fram och att de hade sprungit som dårar. Vi fnissade lite åt dom och fortsatte, trots varningen, att gå. Jyrki och Jimmy pratade om hur de skulle slå ner älgen. Haah! Javisst. Och när vi var ca 50 m från utsiktsplatsen så skojar Jimmy: "Om det kommer en älg ner så får ni se rekord i 1500 m hopp" Ja, alltså ner för stupet. Vi skrattade i typ 10 sek, tills Jimmy bara skriker: "Vittu, vittu, vittu!!" Och då är det alltså en älg ca 2 m ifrån honom. Och fy faan va vi sprang. Oliver upp på Jyrki arm och sen var det bara att kuta. Jag var så rädd att jag fick hjärtklappning och började att må illa. Jyrki och Jimmy hotade mej att säja att de inte alls hade sprungit som tjejer därifrån. De ville mer att jag skulle ändra historien ett snäpp och säja att de hade fajtats med en aggressiv älg. Men, jag håller mej till sanningen. Vi sprang som dårar för en liten älgkalv (fjolårets) som stod och betade. Den rörde sig inte en meter. Jag är den enda som inte behöver skämmas över att ha sprungit iväg som en liten tjej. Jag och Oliver.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Där fick jag mig ännu ett gott skratt. Jag tänkte mig i huvudet hur det såg ut. Hahaha.

Jojjo841212 sa...

hahahhahahaha. faaaan va det värker i mina ben nu...fan va hurtiga vi e!!!! pussa "oken" från mej. pusspuss

Bloggarkiv