Gulligt med barn?

Jag har kommit på mej själv. Jag tycker nästan allt med barn är gulligt.
Imorse vaknade Lukas med två stora gröna snorkråkor under näsan som åkte fram och tillbaka när han andades. "Naaaw, gulligt" tänkte, jag när han låg där med sin snoriga näsa. Hade det varit en vixen människa så hade jag spytt. Och då slog det mej. Varför är det gulligt när bebisar grisar när de äter? Varför är det gulligt när barn pruttar? Gulligt med snoriga näsor? Gulligt när de gråter så att underläppen skjuter ut sådär gulligt?

För egentligen är ju ingenting av det gulligt. Om en vuxen människa hade gjort det.