Kan inte sätta ord på det...

Jag känner mej konstig. Jag kan inte sätta ord på hur jag känner mej. Olycklig? nej.
Lycklig? Jag vet inte. Orklös? Ja. Trött? Ja. Frånvarande? Ja.
Hur summerar man det? Att jag är trött? Eller olycklig? Jag vet inte. Jag vill bara gräva ner mej i sängen med en massa böcker och dricka en massa kaffe. I ensamhet. Ensam. Det kanske är det jag behöver vara. Men, när jag är ensam så saknar jag barnen och Jyrki nåt helt förskräckligt. Jag klarar knappt en dag utan dom. Så är det ensam jag vill vara?

Jag orkar inte leka med barnen. Jag gör det- men, jag känner mej tråkig. Kan man säja att jag är tråkig och förvirrad?
Jag tror att det är dom orden som passar bäst in på mej just nu. Tråkig och förvirrad. Men, vad är jag då förvirrad över? Jag vet inte. Över att inte veta vad som är fel på mej? Är det nåt fel på mej? Jag ser liksom inte fram emot någonting just nu. Jag tycker ingenting är roligt. Jag ser inte ens fram till Idol imorgon. Det brukar jag ju alltid göra. Jag vill bara sova bort min förvirring. Eller läsa, läsa, läsa... leva mej in i boken och glömma mej själv under tiden jag läser.

Jag känner mej så hemsk. En hemsk flickvän (mer eller mindre sur dygnet runt), en hemsk mamma (vad är jag för mamma som inte vill leka???), en hemsk människa helt enkelt. Men, jag brukar ju inte vara sån här. Jag brukar vara glad, jag brukar älska att leka med barnen. Så va fan har hänt??

Tråkig och förvirrad är vad jag är. Och sur. Och hemsk.