Imorgon bär det av.

Imorgon åker vi till Stockholm. 08.30 åker vi från Trollhättan. Barnen lämnas redan ikväll då mummu Paula önskade så. En hel helg utan mina underbara sötnosar... orkar jag det? Usch, jag börjar redan få ångest. Efter det här blogginlägget ska jag krama och pussa dom fram till klockan 18 ikväll då vi ska lämna dom. Då kommer nog ungarna vara lagom trötta på mig efter en hel dag med massa pussar och kramar. Mina barn är inte speciellt förtjust i pussar ock kramar. Oliver kan vara kramig. Ibland. På hans villkor. Lukas hatar pussar och kramar. Eller ja, hatar vet jag kanske inte. Men, han visar stort missnöje så jag tolkar det som hat. Men, han kommer inte undan ändå min lille Lukas :)

Jag är verkligen nervös inför resan. Verkligen. Dels för att jag kommer sakna Oliver och Lukas nåt helt kopiöst och dels för att... ja, jag vet inte. Hemlängtan kanske. Jag vet ju att barnen kommer ha roligt hos Paula. Jag vet ju att dom knappt kommer ägna mig en tanke. Men, ÄNDÅ är jag jättenervös, har ångest, känner mig egoistisk... lämna mina ungar en hel helg. SÅ kanske de flesta mammor tänker och känner? Jag tycker ju inte det är nåt fel med det. Om någon annan hade gjort det. Och jag tycker inte att det är fel när jag gör det heller. Det är bara det att jag kommer sakna dom så förbaskat...

HAHAHAHAHA, nu springer Oliver runt i mina höga pumps. Han är jättefin :) Det får avsluta detta blogginlägg! Ha en bra helg om vi inte hörs mer :)