Mardrömmar hela natten...

Usch... jag hatar mardrömmar och jag har det jämt! Inatt drömde jag:

Jag, Mikaela, Oliver, Jyrki och Lukas satt hemma hos oss och pratade. Mikaela frågade om vi ville gå ut och det tyckte vi var en bra idé. Oliver började krångla och jag sa tíll honom att om han inte slutade krångla så fick han stanna hemma. Han slutade inte krångla så vi gick utan honom! När vi kom utanför dörren så var vi inte alls i Trollhättan utan utomlands. När vi hade varit ute en timma kände jag paniken komma. Vi hade ju lämnat Oliver ensam! Jag och Mikaela sprang tillbaka för att hämta honom och när vi kom fram så var det hotellet i Portugal när lilla Madeleine försvann. Vi sprang in på hotellrummet. Det såg ut som ett bombnedslag. Vi skrek efter Oliver men, han svarade inte. Tillslut lyfte jag på en massa madrasser och täcken och där låg han och skakade och grät tyst.

Varför drömmer man sånt? Jag var helt förtvivlad när jag vaknade. Natten har varit rätt jobbig förövrigt också. Jag har sovit oroligt, haft ont i magen och huvudet, Lukas bajsade kl 4, var uppe och diskade hans flaskor, gav honom mat, Oliver hade mardrömmar, var inne och tröstade honom...

Nu har Oliver ett raseriutbrott nu. Han är arg för han att han inte får leka med Jyrkis dyra bilspel (till playstation)