Om mig

Mitt foto
Trollhättan, Västra Götaland, Sweden
Är en 23årig tjej från Mellerud som flyttade till Trollhättan för ca 4 och ett halvt år sen. Har två barn, Oliver född 06 och Lukas född 08.

söndag 14 december 2008

Vill poängtera...


...att det inte inte känns bra hela tiden. Det är klart att det är mycket jag oroar mig för angående flytten. Jag tänker ju förstås på hur barnen kommer ta det. Kommer de fara illa av det här? Kommer de bli förvirrade, ledsna? Det kommer ju bli en enorm förändring i deras små liv och jag är så rädd att såra, förvirra, förstöra dom... Jag vill att de ska ha det bästa. Men, om man inte kan hålla ihop? Vad gör man? Ska man leva i ett kärlekslöst, olyckligt förhållande bara för att hålla ihop?


Jag vill så gärna att det ska bli bra med flytten. Jag försöker tänka att om jag och Jyrki är lyckliga, om vi hanterar det här på bästa sätt så måste det väl bli bra för barnen?


Eller kommer förändringen vara så stor, att oavsett hur bra vi hanterar det, så kommer det bli hemskt för dom? Mina små underbara älsklingar... Mina små älsklingar som är så lyckliga och glada. Kommer vi förstöra dom? Usch, jag vill egentligen inte tänka tanken.


Det enda jag önskar mig i julklapp är att mina barn ska må bra. Att de ska vara lyckliga. Snälla tomten, kan du göra det för mig? Jag lovar att göra allt i min makt för att göra dom lyckliga. Men kan tomten vara så snäll att hjälpa mig på traven?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Är ni trygga i denna lösning så kommer ni ju tillsammans visa dem en trygghet som håller för deras eventuella oro. Klart det blir en jätteförändring, det måste man inse, men förändring och försämring behöver inte vara förenat!!!

Nyfiken fråga bara, hur kommer ni lägga upp umgänget? Med barnen alltså.

Anonym sa...

Jag tror att om ni är lyckliga, kommer barnen må bra oxå. Måste ju vara bättre att ha två föräldrar som mår bra, även om lösningen är att ej bo ihop. Än att ha två olyckliga föräldrar som bor ihop.
//Annika (som halkade in på din blogg, och fortsatte läsa den. Gillar den, du skriver bra!)

Anonym sa...

om mamma och pappa är lycklig så är även barnen lyckliga! det tror jag. När mina föräldrar separerade så blev dom så mycket bättre föräldrar och jag kom båda så mycket närmre! Kanske det som kallas en lycklig skillsmässa... vad vet jag

Bloggarkiv