... att människor man en gång stått väldigt nära plötsligt blir som okänd? Det behöver inte handla om att människan har bytt personlighet, eller fått några allvarliga problem utan helt plötsligt så glider man ifrån varann- sakta men säkert.
Jag tror att de här personerna känner likadant. Men vadå? Blir det samma igen eller har man glidit ifrån varann föralltid? Vi har ju så mycket gemensamt... Jag tycker att det är så tråkigt... men det är som det är. Jag kanske är den enda av oss två som känner såhär.
Jag är inne i en fruktansvärt tråkig period och då blir jag så jävla djup.
Men just nu känns ingenting roligt. Jag är sönderstressad, känner att ingenting får mej på bra humör och jag känner inte för att prata nån enskild person för det ger mej ingenting. För... alla har ju sitt att ta hand om. Även jag. Jag orkar inte umgås, folk orkar inte umgås... så är det.
Sen har jag en annan kompis som har det fruktansvärt jobbigt och jag skänker honom en tanke och hoppas att han mår bättre snart.
Oj, va deppigt detta blev.
Hoppas ni får en fin advent!!
Inlägg
3 kommentarer:
För att vara klyschig:
* ryck upp dig
* imorgon är en annan dag
* finns det liv finns det hopp
* allt ordnar sig till slut
.....kräks du?
KRAM!!!!
Know the feeling. Jag har varit otroligt djup de senaste dagarna. Eller djup...deppig mer. Bara grubblat sönder det mesta.
Men vi två, vi glider aldrig isär. Vi e för lika vet du. :)
Massa kramar!!!
Älskade vän :-)
Du finns alltid för mig & jag kommer alltid finnas för dig.
VI kommer aldrig växa ifrån varann, tyvärr så bor vi sjukt långt bort från varann, usch för det..
Men vi vet ju ändå vart vi har varann, huvudsaken det :-)
Massa kramar gumman
Skicka en kommentar