Idiotiskt...

Varför blir jag så slapp när jag inte mår bra? Eller slapp, jag försöker och tänker och gör det jag kan för att lösa men, det händer inget. Och när inget händer så slutar jag bry mej om vissa saker. Tex: Jag slutar vattna blommorna, jag slutar städa, jag slutar att duscha... blaha... och hur idiotiskt är inte det då? Göra sig mindre och sämre och mer misslyckad än man redan är. Istället borde man ju vårda sina stackars blommor (jag menar, jag har ju inte råd att köpa nya), städa lägenheten så man slipper må dåligt över skiten (ja, då kan man ju trösta sig med att man har en städad lägenhet iaf!), duscha och sminka sig varje dag (så slipper man ju grina över att man luktar illa och ser ut som krig) SNACKA OM ATT GÖRA SAKEN VÄRRE!!

Och varför gör man så att man samlar på sig saker som man stör sig på och samlar ihop allt till en arg liten boll som sedan exploderar när man väl tar tag i det? Och varför ska det vara så svårt att ta tag i saker? Enkla saker som att diska direkt efter maten? Gå till lekparken lite oftare. Och varför tycker man synd om sig själv, fast allt bara blir värre med självömkan? Och varför är det alltid så att man själv har det sämst av hela umgängeskretsen? Varför går jag inte och lägger mej lite tidigare varje kväll så jag slipper vara skittrött på morgonen?

Behöver jag säja att jag har en dålig dag idag? Det är inte ens den 1 och vi har 60 kr kvar. Fy fan... det känns så hopplöst. Och så såg ni festbilder från i fredags- jag blev bjuden på hela kalaset av snälla Joanna. Så att ni inte tror att jag går ut och super upp våra sista pengar. Vad fan ska man ta sig till? För det känns som att jag har gjort allt. Jag jobbar så ofta jag bara kan, mamma, pappa och Paula har ställt upp med pengar... och ja, jag tycker fruktansvärt synd om mej själv just nu. Och jag tycker synd om Oliver och Lukas (även om de har mat varje dag och nya kläder, men de ser ju hur ledsen jag är), jag tycker synd om mamma, pappa och Paula som måste stå ut med mitt eviga tjat och som dessutom lånar ut en massa pengar till oss... och nu fick inte Jyrki några pengar den här månaden så på 2 månader har vi levt på 5000 kr. 5000 kr är vår hyra. Ja, ni kan ju själv tänka er. Jag hatar mej själv för att mina barn ska se det här. Se mej sån här. Sån här som jag hatar att vara.

Jag hatar verkligen mej själv just nu...